Tid. Detta gissel! Att jag ”aldrig” har tid är ett lyxproblem – men som ändå dels gnager på mitt samvete dels får min almanacka att bågna. Det finns alltid någon jag inte hinner träffa. Helger är en bristvara och semesterdagar planeras noggrant. Allt måste maximeras. Ändå har jag liksom inte tid!

Kommande vecka är som vanligt spritt språngandes galen med grejer som ska hinnas med – men helgen tillbringas åtminstone i Stockholm. Nästan. Veckan efter är det VårRus och Siljan runt och en härlig helg i Dalarna. Veckan därpå spenderas till stor del i Göteborg och helgen efteråt är det dags för ultralöpning. Jag vill få in ett långpass innan dess – helst på marathondistansen. 5-milaren krockar nästan med en roadtrip på alp- och kustvägar som jag och Grabben drömmer om och då är vi redan framme vid midsommar. Nästa lediga helg att spontant planera in något roligt är månadsskiftet juni/juli. Det stressar mig samtidigt som kalendern är full med så fantastiskt mycket roligt som jag inte vill vara utan. Det är där problemet ligger. Är det bara jag eller är det alltid såhär? Det är hur som helst ett fantastiskt lyxproblem.