Tid. Detta gissel! Att jag ”aldrig” har tid är ett lyxproblem – men som ändÃ¥ dels gnager pÃ¥ mitt samvete dels fÃ¥r min almanacka att bÃ¥gna. Det finns alltid nÃ¥gon jag inte hinner träffa. Helger är en bristvara och semesterdagar planeras noggrant. Allt mÃ¥ste maximeras. ÄndÃ¥ har jag liksom inte tid!

Kommande vecka är som vanligt spritt sprÃ¥ngandes galen med grejer som ska hinnas med – men helgen tillbringas Ã¥tminstone i Stockholm. Nästan. Veckan efter är det VÃ¥rRus och Siljan runt och en härlig helg i Dalarna. Veckan därpÃ¥ spenderas till stor del i Göteborg och helgen efterÃ¥t är det dags för ultralöpning. Jag vill fÃ¥ in ett lÃ¥ngpass innan dess – helst pÃ¥ marathondistansen. 5-milaren krockar nästan med en roadtrip pÃ¥ alp- och kustvägar som jag och Grabben drömmer om och dÃ¥ är vi redan framme vid midsommar. Nästa lediga helg att spontant planera in nÃ¥got roligt är mÃ¥nadsskiftet juni/juli. Det stressar mig samtidigt som kalendern är full med sÃ¥ fantastiskt mycket roligt som jag inte vill vara utan. Det är där problemet ligger. Är det bara jag eller är det alltid sÃ¥här? Det är hur som helst ett fantastiskt lyxproblem.