Träningsglädje

Jag tänkte skriva lite mer om det här med Paleo och min matfilosofi. För jag tror att jag är rätt så hooked! Inte på strikt Paleo, mer på Paleo på mitt sätt – vilket egentligen är PURE. Och skit samma vad det heter egentligen. För mig är ett namn ett sätt att se strukturen på hur jag väljer att äta, något som sammanfattar det i ett ord – därför är det viktigt i all sin oviktighet. För mig står PURE för ”clean eating”. Det blir lite svengelskt för jag tycker inte att ordet ”rent ätande” har riktigt samma innebörd. PURE handlar om att mat som har någon mening och mat som är snäll mot miljö och omvärld. Vad Paleo handlar om har Sofy skrivit om här.

Just under mars testar jag att äta gluten- och laktosfritt med syftet att se om det är så att min kropp faktiskt inte gillar det. Min matfilosofi handlar om att kroppen ska få den mår bra av. Punkt slut. Det handlar inte om att jag inte ska få äta vad jag vill – men jag är min kropp och jag ser liksom inget skäl till varför jag överlag ska äta sådant jag faktiskt inte mår bra av. Det handlar inte om att utesluta klassiska onyttigheter men att göra dem lite bättre. Baka egna muffins på bra grejer istället för att köpa något som är fuskbakat till exempel. Med syftet att äta mat som har någon mening finns det plats för en hel del saker (både mat och bakat) vilket gör mitt tänk till en matfilosofi snarare än en diet.

Under mina första 10 dagar på glutenfri och laktosfri mat märker jag av rätt många positiva skillnader. Den allra största skillnaden är ett allmänt ökat välbefinnande som jag inte riktigt kan mäta. Det känns bra att äta så som jag gör nu. En flummig men viktig känsla. Jag är tillfreds! Vågen skvallrar om att kroppen gillar det eftersom jag har gått ner några kilon vilket i sig förmodligen har att göra med att kroppen binder mindre vätska eftersom jag äter andra kolhydrater än de som innehåller klister (gluten). Jag har inte känt mig uppblåst och inte heller särskilt hungrig – men däremot kräver kroppen mellanmål och det åt jag aldrig förut.

De första dagarna saknade jag mjölkprodukter men nu har jag nästan glömt att de finns så nu tänker jag inte alls på det. Och jag kan faktiskt inte komma på vad det var jag saknade förut. Det har nog mycket med mitt mindset att göra – jag har styrt om min mathjärna att tänka på sådan mat jag kan äta utifrån mat som har någon mening. Det finns liksom ett större syfte med den maten än ett styrt regelverk. Att jag inte saknar något beror på att hela den här PURE-grejen känns så positiv – då är det enkelt att styra om.

Jag kan skriva hur mycket som helst om det här med PURE så har ni några frågor eller funderingar så shoot så svarar jag på dem i ett annat inlägg. Det finns så mycket att berätta men jag vet inte riktigt var jag ska börja…

Min matlåda. Lax med fantasifylld kryddning tillsammans med broccoli, edamamebönor och bondbönor och dressing på olja, , svartpeppar och flingsalt

Jag har morgondejtat igen. Upp 05.36 för morgonjogg. Hej och hå och jäklar vad segt det kändes i benen. Det kändes som om Kungsholms Strand aldrig skulle ta slut. De dryga 30 minuter vi sprang kändes som forever. Fast det var ju trevligt såklart – även om jag just den här morgonen hade tyckt att det var mysigare att umgås över en latte (med någon slags ickemjölk…) under själva morgonjoggandet. Fast efteråt var jag såklart nöjd – som alltid. Ju jobbigare det känns inför eller under ett pass desto mer nöjd är man efteråt!

Under morgonen hemsöktes jag av den otrevliga känslan som undrade hur kul det är just nu egentligen. Alltså inte själva morgonjoggandet utan hela alltihopa. Livet liksom! Sådär känner jag ibland och det är lika hopplöst varje gång. Det är som om huvudet glömt bort allt roligt jag gör och som det är inställt på att jag måste ha semester för att leva. Så är det verkligen inte och det är jag den första att skriva under på. Det är därför jag tycker det är så viktigt att vardagen berikas med sådant som gör mig glad – inte av sådant om går under kategorin ”måsten”. Men det är väl kanske bara att acceptera att ibland har jag kanske inte down days men däremot down moments där jag är lite för dum att helt enkelt förstå.

Kungsholms Strand

Sportlife Tegnérgatan samlade ett gäng träningsbloggar ikväll i mig, Annika, Åsa, Grabben och Jessica – deltagare och en instruktör. Vi körde först cykel med världens grymmaste musik. Jag gillar filmmusik eftersom det är musik med mycket liv i och Jessica spelade en sjukt grym låt som påminde mycket om just filmmusik. Jag hoppas jag kan dra namnet på låten ur henne! Fokus på klassen låg på ett gäng 70/20-intervaller som avslutades med att sitta ner i 3 minuter och bibehålla samma puls som efter intervallerna. Syftet var att bygga ”cykelmuskler” i benen. Bra grej. Jag behöver cykelmuskler!

Efter cyklingen körde vi yoga. Jessica hade gjort passet jäkligt jobbigt med väldigt mycket höfter och positioner som var tunga för armar och axlar med dynamiska hundar i olika variationer. Det var extremt skönt att avsluta med savasana! Just savasana ska jag ägna nästkommande 5.5 timmar åt innan det blir morgonträning. Jag är enormt glad över att bara ha 2 dagar kvar på den här arbetsveckan – jag känner mig enormt slut som artist!