Activios pulssystem som jag cyklar till mäter inte en högre nivå av maxpuls än 99%. Jag testade det idag. Det var en mycket märklig spinningupplevelse om man skulle analysera min pulskurva. Bortsett från den så var klassen en av de bästa jag någonsin upplevt (givetvis med den här instruktören – vem annars?). Det var som att cykla på konvent!

Vet ni hur slalom funkar? Banan är stakad efter åkarnas tränare. Ibland, då Anja Pärson fortfarande hade sin pappa som tränare, var det han som satte banan – och då var den såklart anpassad (så mycket det gick) efter Anja. Idag på spinningen var det som om hela klassen var gjord utifrån mig. Upplägget passade mig perfekt – och på musiken stod det Sara på rätt igenom. Dessutom hade jag tre starka tjejer precis bredvid mig. Det var magiskt!

Magiskt, och framförallt underligt, var det där med pulsen. När allt stämmer och jag har känslan med mig så studsar pulsen precis som den ska. Ibland vill den inte alls dra sig över 75% av max men när jag märker att känslan är sisådär brukar jag inte bråka särskilt mycket med kroppen och lägger mig mentalt på en lägre nivå. Hur jag presterar på träning styrs till 90% av huvudet och till 10% av kroppen. Jag vet att jag funkar så och det är helt okej. Jag jobbar ”runt det” genom att välja min cykel strategiskt, vad jag har för kläder på mig och hur jag väljer att tänka inför passet.

Idag gjorde pulsen helt tvärtom vad den brukar. Jag knappade in min maxpuls, 206 slag, precis som vanligt. Det är den pulsen jag alltid kör med och även om den inte är korrekt till 100% (jag brukar ange 206 slag när jag springer också) så funkar det på ett ungefär tillsammans med upplevd puls.

Jag märkte redan från början att kroppen var pigg. Pulsen likaså. Vi värmde upp i 15 minuter och jag låg rätt snabbt uppe på 65%. Vanligtvis måste jag jobba upp hit under 10 minuter. Jag var snabbt uppe på 75% – långt innan vi skulle vara där. Jag slog av på tempot och höll mig på 72% och det kändes bra. Det kändes verkligen som jag hade bra flyt i benen.

Vi körde 5 extensiva intervaller på 5 min, 4 min, 3 min, 2 min och 1 min. Ett superbt upplägg jag ska sno till min löpning. Första 5-minutraren körde jag på typ 86% av maxpuls – utan vare sig syra i benen eller en sådan där superansträngning i kroppen. Det var helt klart jobbigt och jag svettades mer än jag brukar – men jobbigheten blandades med adrenalin och kändes snarare skön än sådär fruktansvärd. Under de 3 sista intervallerna gick jag över 90% och under de två sista slog pulsen i taket på 99% av max. Activio går inte längre än så – men det gjorde nog mitt hjärta.

Känslan från dagens pass är mycket likt det jag brukade känna under Pias spinningpass. Allt flyter och det är egentligen frukansvärt jobbigt men kroppen känner det inte eftersom känslan från endorfiner eller adrenalin är så mycket större. Jag har nästan aldrig kört med puls under de passen så jag vet inte vad siffrorna har sagt. Men det är en intressant känsla. Den av odödlighet. Samtidigt ska jag kanske se upp. Vad är det för maxpuls jag har egentligen? Hur mår hjärtat? Vad var det som hjärtat och pulsen påverkades så mycket av idag?

Jag har inte varit onormalt trött eller stressad. Innan passet var jag på ett lyckat möte på min bank (där jag drack en miniliten kopp kaffe) och köpte en smoothie som mellanmål eftersom jag kände mig hungrig. Efter passet kände jag mig inte onormalt trött. Jag gick på 75 minuter yoga och det kändes också bra – också det hör till ovanligheterna.

Energi innan träning