Träningsglädje

Det har återigen varit en världsbäst tisdag. Nyckeln till mina roliga tisdagar har varit att fylla dem med vänner. Tidigare tisdagar har jag lunchat med Em och morgondejtat Karin bland annat – och ikväll bjöd jag hem Ella, Jessica och Annie för att både ge och få lite kärlek. Det behövs på tisdagar!

Jag hade fixat morotssoppa och focaccia med timjan, oliver och soltorkade tomater. Vi bubblade hela kvällen om både det ena och det andra och plötsligt var klockan nästan halv två. Det är fantastiskt härligt att en tisdagskväll kan kännas som en helgkväll utan en enda tanke på morgondag och vardag. Det är himla fint med vänner.

Jag dricker simmaren Frölanders frukost som jag läser om i tidningen Stark. Han är lite som Ferry och går sin egen kostväg, fast med fullt fokus på avokado. I Frölanders frukost, som är en smoothie, ingår broccoli, avokado och bladspenat (och lite salt, som jag glömde bort) som mixas med vatten. Det blir mer av en flytande soppa och inte helt enkel att dricka på morgonen. Jag blandade i lite kokosfett från Holistic och 1 banan och mixade igen och då blev den faktiskt riktigt god.

I samma nummer av Stark finns en artikel om träning och näringsbrist skriven av Magnus Nylander. Han medverkar också i life sciencebolaget Advant Nutrition som tillhandahåller Complete Base som bygger på Magnus 20 års forskning om näringsämnen och optimal prestation. Flera elitidrottare har ingått i Magnus forskning, bland annat Martin Lidberg och Daniel Tynell. Jag var i kontakt med Advant Nutrition i höstas men har inte kommit mig för att testa Complete Base än. Idag tänkte jag börja.

Jag såg att Riksmästarinnan på 24-timmarslöpning höll på att drunkna bland flyttlådor och jobblass och såg till att få träffa henne över en transportjogg mellan möten och nattsömn. Det är fint med effektivitet. Vi sprang inte särskilt långt men hann med rätt många backar ändå. Över Västerbron. Uppför Munchenbacken. Över Västerbron igen.

Det var lite blåsigt där ute. Det märkte jag så fort jag kommit utanför dörren. Men det är något konstigt med väder – för en bit in i löpningen så avstannade allt runtomkring. Det var som om det inte blåste en enda vindpust. Som om allt väder liksom var helt stilla. Så är det ofta tycker jag. Man går ut och man fryser men efter ett tag är man inte ett dugg berörd. Märkligt.

Här hemma är det varmt och mysigt. Och som vanligt när jag kommit hem vill jag aldrig lämna den här lägenheten. Om det inte är för en liten, liten jogg då…