Träningsglädje

Jag heter Sara. Jag tror på skratt och träningsskor. Jag drivs av utmaningar och upplevelser. Att växa och bli en större människa tillsammans med andra. Inte på bekostnad av andra. Jag tror på att vara snäll mot mig själv och den värld jag lever i. Sådant ger mig ett högre värde än strävan efter att bli bättre än någon annan. Jag tror på ödmjukhet och att dela med mig. Det man ger får man flerfaldigt tillbaka, idag eller imorgon. Jag tror på allas förmåga men jag förstår att det inte är enkelt. Drömmar infrias när man jobbar för dem. Jag tror att alla kan och jag är övertygad om att allt är möjligt. Det är som det är och det blir som det blir men inte utan orsak och i slutändan blir det alltid som vi tänkt oss. Jag tror på inställning och drivkraft. Jag tror på lycka och unnsammhet, för mig själv och för andra. Det är min tro.

LCHF-debatten på Kvällsöppet igår trendade worldwide på Twitter – det var alltså ett av de ämnen som det twittrades mest om just då i hela världen. Men jag kunde gott och väl ha besparat mig den debatten och lagt tiden på sömn istället. En svaghet med debatten var att LCHF aldrig definierades och båda sidor pratade mestadels om vad de trodde att den andra sidan åt. Livsmedelsverketsidan sa att LCHF-are åt extremkost med bara fett och kött och LCHF-sidan sa att Livsmedelsverketsidan bara åt kakor. Inte på något sätt konstruktivt.

Trots 30 minuter mindre sömn kom jag upp på morgonjogg med Karin. Vi tog en lugn sväng runt Kungsholmen och jag konstarerade att snömodd är bedrövligt jobbigt att springa i! Fast det spelar ju inte någon roll på det stora hela när jag varken har koll på tid eller sträcka ändå. Vem bryr sig, liksom?

När jag kom hem ugnsbakade jag en äggula i varsin avokadohalva så som jag sett hos amerikanska matbloggare och så gjorde jag juice på kiwi, päron och citron. Det är ju tisdag för sjutton, veckans bästa dag!