Ännu en dag när kylan sträcker sig en bra bit under -20 här i Funäsfjällen. Vi åkte mot Ramundberget strax efter lunch och trotsade den med många lager underställ. Vi klarade oss rätt bra fram till liftfärden, då kröp kölden ikapp. Det blev 2 timmars åktid innan vi spenderade eftermiddagen med aprés inne på Fjällgården. Mysigt som tusan – och väldigt genuint. Min kompis Petter jobbar med turismutveckling här uppe i Funäsfjällen och han berättade om deras arbete och vad som särskiljer Funäsfjällen och skidområdena här med de andra drakarna i Sverige. Jag gillar saker och ting som har en historia bakom sig och föll som en fura. Här uppe finns hur många historier som helst att berätta – storytelling i sin mäktigaste form!
Någon timme tidigare hade vi gjort några svängar i skogen och ett gäng till i pisten med vår andra kompis Simon. Vi träffades alla i Whistler när vi jobbade som skidlärare och medan Simon stannade kvar i Kanada ett gäng år så åkte jag och Petter hem till Sverige och gjorde andra grejer. Det var 6 år sedan. Mycket har hänt sedan dess, men mycket är sig likt. Vi är bara lite äldre…
Fjällen är kärva och luften krispig när det är såhär kallt – men backarna i Ramundberget är faktiskt helt fantastiska. Deras koncept ”bara äkta vara” (alltså inte ett endaste uns konstsnö) ger pister med snällt före som tillåter i stort sett all slags åkning. Skogen är gles och snön lätt och fluffig trots att det inte har snöat på ett tag. Perfekt för alla.
När det blev för kallt värmde vi oss en stund inne på backrestaurangen Rudolf. Det ser kanske inte så mycket ut för världen men deras koncept är himla smart. De säljer tunnbrödrullar med fjällröding eller fjällbeteskött och hamburgare gjorda på kor som betar på här på fjället bredvid skidområdet året om. På deras brickor står: Djur som mår bra smakar bra. Tänk er kalvar som skuttar fritt på fjället. Dricker vatten från iskalla bäckar. Lever på en kost av lav, orkidéer, blomsterängar och lingonris. Givetvis ger det förutsättningar för ett kött med ett näringsvärde högt över det normala. Men framförallt – djur som mår bra. Det är ju så att man blir alldeles kär i det här stället.
