Brukar ni hamna i det där djupa aggroträsket ibland? Det gör jag. Just idag till exempel. Det är ett träsk där jag blir fullkomligt vansinnig på alla irriterande människor och helst inte vill träffa en endaste en utan bara umgås med mig själv i ett tomt och mörkt löparspår när alla andra sover och håller sig borta. Det är då jag vill vrida på dygnet och göra allt tvärtom. Tillvaron är ljus och fin när jag är ensam men jag blir så otroligt irriterad på alla andra. De som är i vägen. De som inte förstår bättre. De som tänker så märkligt, som agerar så konstigt och som jag bara vill skjuta åt sidan för att de liksom stör. Jag vet ju hur det ligger till egentligen. De stör bara för att jag projicerar den känslan på dem. Det är liksom inte d e r a s fel. Det är ju jag! (…som det så klassiskt heter när man ska bryta upp från någon)

Efter lite möten på jobbet tog jag med mig allting hem och jobbade med datorn i knät i soffan. Jag tänkte mig en löptur lite senare men äsch, det får vara. Jag ska ut och springa tillräckligt snart i alla fall. Medan jag pysslade vidare med jobbet stod en kyckling i ugnen och väntade på mig tillsammans med ugnsrostade potatis och morötter. Det är PURE, det är stenålders (nja, inte riktigt…) och jag tror att det också är paleo. Om man nu äter potatis i paleo?

Imorgon är det fredag och jag behöver det verkligen. Det blir några timmars jobbande till ikväll innan jag tänker somna till stjärnhimlen jag ser utanför fönstret. Det är världens bästa godnattsaga.