Brukar ni hamna i det där djupa aggroträsket ibland? Det gör jag. Just idag till exempel. Det är ett träsk där jag blir fullkomligt vansinnig pÃ¥ alla irriterande människor och helst inte vill träffa en endaste en utan bara umgÃ¥s med mig själv i ett tomt och mörkt löparspÃ¥r när alla andra sover och hÃ¥ller sig borta. Det är dÃ¥ jag vill vrida pÃ¥ dygnet och göra allt tvärtom. Tillvaron är ljus och fin när jag är ensam men jag blir sÃ¥ otroligt irriterad pÃ¥ alla andra. De som är i vägen. De som inte förstÃ¥r bättre. De som tänker sÃ¥ märkligt, som agerar sÃ¥ konstigt och som jag bara vill skjuta Ã¥t sidan för att de liksom stör. Jag vet ju hur det ligger till egentligen. De stör bara för att jag projicerar den känslan pÃ¥ dem. Det är liksom inte d e r a s fel. Det är ju jag! (…som det sÃ¥ klassiskt heter när man ska bryta upp frÃ¥n nÃ¥gon)
Efter lite möten pÃ¥ jobbet tog jag med mig allting hem och jobbade med datorn i knät i soffan. Jag tänkte mig en löptur lite senare men äsch, det fÃ¥r vara. Jag ska ut och springa tillräckligt snart i alla fall. Medan jag pysslade vidare med jobbet stod en kyckling i ugnen och väntade pÃ¥ mig tillsammans med ugnsrostade potatis och morötter. Det är PURE, det är stenÃ¥lders (nja, inte riktigt…) och jag tror att det ocksÃ¥ är paleo. Om man nu äter potatis i paleo?
Imorgon är det fredag och jag behöver det verkligen. Det blir några timmars jobbande till ikväll innan jag tänker somna till stjärnhimlen jag ser utanför fönstret. Det är världens bästa godnattsaga.
