Imorse drog jag pÃ¥ mig min ”It never snows in LA”-mössa, träffade Karin och tog en promenadsväng runt Kungsholmen med benen fulla av träningsvärk. Det var rätt sÃ¥ varmt. Underställströja under jackan hade varit för varmt om vi sprungit. Nästan shortsväder.
När jag kom hem bestämde jag mig för att ta tag i en av de tre granatäpplen som ligger och väntat alldeles för länge i kylen. Jag har aldrig grejat med granatäpplen förut. Jag har hört ryktas att de mÃ¥ste öppnas pÃ¥ ett speciellt sätt men när jag googlade fann jag lite olika förslag. Jag lydde ett av dem, sÃ¥ jag delade äpplet mitt itu (min första fundering var Ã¥t vilket hÃ¥ll jag skulle dela – det stod inte i ”beskrivningen” sÃ¥ jag chansade) och sedan knackade jag pÃ¥ det pÃ¥ ovansidan. Sedan gröpte jag ur kärnorna. Vet inte om det där knackandet hjälpte. Urgröpningen gick rätt sÃ¥ bra ändÃ¥. Men jäklar vad mycket kärnor det blev frÃ¥n ett endaste äpple!
Till frukost blev det granatäpplekärnor med turkisk yoghurt och hasselnötter. Precis i den ordningen. Och sÃ¥ pressade jag kiwi till juice (och lite, lite äpple). Syrligt som sjutton. Men hade gärna haft i lite citron ocksÃ¥. Jag älskar sÃ¥dant som är surt. Förutom sura människor…
