Jag hade hemlängtan på jobbet idag. Jag ville bara gå hem, tända ljus och mysa. Och kanske lyssna på lite julmusik… för min jullängtan har varit lika stark som hemlängtan och idag så äntligen tändes julbelysningen i Stockholms city. Hur fint som helst!

Jag gick och klämde på några vita julgranskulor på Granit men sedan styrde jag stegen mot Sportlife Odenplan och Jessicas dynamiska yoga – snyggt inspirerad av Johanna Anderssons global yoga.

Jag yogar för rörligheten och den smidiga styrkans skull. Det mentala kommer i andra hand. Att få ägna en hel klass åt allt det där man inte gör annars – är härligt. Och mycket jobbigt. Eftersom jag inte gör det ”annars” blir jag heller inte bra på det. Sådana där saker som smidighet liksom. Som att stå i hunden och rulla kota för kota och komma upp på tå, fortfarande i hunden, och sådär. Mycket svårt. Jag hittar inte rätt i ryggen. Vet faktiskt inte var jag ska börja, hur jag mjukt ska kuta ryggen, förrän Jessica petar på rätt ställe. Då kopplar hjärnan och nervbanorna.

Jessica guidar lugnt och fint. Får oss alla att känna oss stolta. Säger att vi är stela av en anledning. För att vi använder kroppen. Och som stel deltagare känner man sig lite stolt ändå. Inte så hjälplöst dålig. Och lite senare spelas min favoritlåt. I efterhand minns jag inte det jobbiga, bara det bra. Och jag längtar lite till nästa yogaklass. Fastän jag svor tyst under klassen när vi graciöst skulle svinga fram en lätt fot och sätta den vid händerna. Min landade med en duns. Och med ens är det 41 träningspass kvar till nyårsklockorna ringer.