En del pass behöver inte ha ett krångligare syfte än att man tar sig ut. Inte så mycket för att rasta benen utan mer för att rensa skallen. Jag plockar en del övertidstimmar på jobbet just nu och levererar lite mer än vanligt och det är skönt att ta den där timman på kvällen för att springa stressen ur huvudet. Blåsa ut det som trängs där inne helt enkelt. Efter 10 timmar framför jobbdatorn och ståendes framför en publik med alla ögon på sig är man trött. Men sådär olustigt trött. Sådär så att man nästan är lite småirriterad. Det finns mycket som ligger oprocessat och maler. Tankar på hur man presterat, funderingar inför allt det där som står på listan inför morgondagen och sådant som skulle skava lite i kanten på nattsömnen om man inte lät huvudet gurgla bort det grus som fastnat i kanten.
Det är då det fina med löpning kommer in.
För mig är löpning det där filtret som släpper igenom det som är bra och rensar bort det som är dåligt och som inte behövs. Det sköna är att komma ut – även om jag fick håll efter 3 km eftersom jag ätit frästa grönsaker med hyvlad parmesan och nötfärsbiffar precis innan men inte haft tålamod att vänta på att snöra på mig skorna. Det blev snabb powerwalk resten av rundan. Det är snällare mot magen eller mjälten eller var det nu än är man får håll någonstans.
Efter att ha släppt tankarna fria kommer jag sova lite bättre inatt. Jag kan lägga allt jag undermedvetet funderat på åt sidan och jag kan dricka min kopp te och ha en fortsatt skön onsdagskväll.
