Idag gick premiären av terrängloppet Skutan Runt och Grabben fick ett infall igår när vi fikade med vänner på Bahnhof – och bestämde sig för att springa. När han sedan köpte snabba terrängskor på Hansons så fanns det ingen återvändo. Ingen big deal att springa terräng kanske – men ni som känner Grabben vet att han är känd för typ allt annat än sin terränglöpning! Det var skönt att se att han var vid gott humör när han kom i mål – även om skorna inte såg särskilt nyinköpta ut efteråt.

Jag åkte VM6:an och Hummelliften upp till tävlingsstarten och sprang sedan de första 5 kilometrarna på Åreskutanbanan på egen hand. Ivrigt påhejad av trevliga funktionärer sprang jag med magnifik utsikt över Åredalen. Fast det var först senare som det otroliga solskenet kom, ungefär samtidigt som jag klampade med anklarna ner i myrarna någonstans mellan Stendalen och Ullådalen. Himlen var klarblå, solen värmde på nästippen och jag sprang genom ett kärr och fick skorna leriga för att sedan trampa lite extra i en porlande fjällbäck för att fixa till glansen på skorna igen. Jag hamnade naturligtvis utanför den led jag tänkt mig så det blev en runda på runt 14 km till slut. Fint som snus!