Nytt besök – ny tur längs Prins Bertils stig igår. Denna gång gick det lite snabbare och lite bättre än det brukar. Minus skavsåret på rumpan orsakad av en elak söm på mina tights. Det var inte särskilt skönt i duschen efteråt. Lägg därtill några andra skavsår från min sport-bh och jag ser nästintill ärrad ut.

Halmstad bjöd på sedvanligt ingentingväder som är för kallt för beachhäng och för varmt för att sitta inne. Perfekt för löpning alltså. Det blåste rätt ordentlig motvind på sina ställen men inne i strandskogen var det varmt och skönt. De dryga 13 km som utgör en bit av Prins Bertil som förut kändes så långa och liksom ett heldagsevent känns numer rätt så kort. Jag kan nästan varenda twist och turn utantill och det som gör det till en heldagsgrej är nog det obligatoriska efterspelet på Tylösand. Häromdagen var det after beach, nu blev det extra lång stretch medan MarathonMia och Grabben sprang intervaller, sedan gemensamma plankor följt av vätskepåfyllning på Bettans.

Lite senare på kvällen åt vi kanongoda kantareller som Mia plockat på hemliga ställen längs Västkusten, smörstekta och toppad med parmesan. Perfekta! En bit oxfilé, supersallad och lite bubbel till det och kvällen var gjord.