Jodå, klart jag vägde mig när jag kom hem. -2,4 kg. En klapp på axeln är jag värd, även om jag vet att första veckan alltid är rätt enkel. Det är kolhydraterna som lämnar kroppen och som tar med sig vätskan. Vi PCOS:are har en enorm förmåga att binda väldigt mycket vatten när vi äter kolhydrater vilket gör att vikten kan fluktuera lika väldigt mycket under en given tid. Samtidigt är det motiverande att se stora siffror på vågen – även om jag vet att man inte kan tappa såhär mycket i fettvikt per vecka.

Veckan som varit har inte varit speciellt svår. Jag har ätit väldigt mycket ute och olagad mat eftersom jag inte tycker att det 1) är så inspirerande att laga mat till bara mig och 2) inte tycker det är så inspirerande att laga mat i minikök. Luncherna har jag köpt ute och middagarna har jag mest blandat ihop.

Personligt tycker jag att det är svårare rent praktiskt och motivationsmässigt att äta ”low kcal” än ”low carb”. Äter man enligt den senare teorin kan man äta ute på de flesta ställen (med undantag för de allra billigaste som verkar fokuserar på dåliga kolhydrater…). Det är bara att välja sallad till oxfilén och den hemslungade bearnaisesåsen till exempel. Latte kan man dessutom dricka lite nu och då, trots att den skälls ut lite titt som tätt i kvällspressen som en fett- och kaloribomb. Be att få den gjord på lätt- eller mellanmjölk (helst eko såklart) så får du lite extra d-vitaminer.

Jag har inte räknat kalorierna under den senaste veckan men däremot försökt att minimera kolhydraterna – ibland har jag gjort undantag men då försökt göra bra sådana. Jag äter i regel 3 gånger per dag och kan ibland göra undantag för en latte – eller när det sociala kräver annorlunda. Såhär har det ungefär sett ut: