Klockan är precis midnatt och jag och Grabben har sprungit 4 km hem till söder. Från Östermalm. Helt skilda världar. På Östermalm är det tyst och prydligt, lugnt och behagligt. På Söder är det stökigt och skitigt. Trottoarerna är fläckiga och vägarbetena tar aldrig slut. Bilarna kör lite mer ovårdat och det är liksom ingen ordning. Ändå är det här jag har min älskade lägenhet, som också den nu ska säljas. Jag ska bara bo i den lite först, precis som jag gjorde förut. För några år sedan.

Det som är lite bättre med Söder jämfört med Östermalm är löprundorna. På Östermalm är det ett evigt harvande runt Djurgården. Jättefint, javisst. Men på Söder är det annat. Här springer man runt Årstaviken, runt Långholmen, runt Riddarfjärden, runt Essingeöarna – ja runt vad som helst.

På kvällens sena runda mötte vi några andra löpare – precis som vi mötte gitarrspelande snälla ungdomgsgäng, utländska turister som fotograferade den svenska sommarnatten, underliga par som liksom hukade sig över varandra och verkade hur ledsna som helst, människor som drack öl på uteserveringar – och så några ofarliga fyllon i tvåmanstält. Det har sin charm det med – trots att det är på Söder.