Jag, som alltid varit en nattmänniska som inte behövt sova sÃ¥ mycket, har pÃ¥ senare tid blivit raka motsatsen. Visserligen kan jag fortfarande vara uppe pÃ¥ nätterna – men jag sover helst mer än 8 timmar per natt. Det är nästan en omöjlighet att gÃ¥ upp innan 8 pÃ¥ morgonen – även om jag lagt mig innan midnatt kvällen före. Sömnen försvinner inte ur ögonen och ibland minns jag inte ens att jag har tryckt pÃ¥ snooze.

Som den analytiker jag är försöker jag hitta mönster och samband till varför det kan vara sÃ¥ – men som alltid är det svÃ¥rt att utreda sig själv. Tränar jag för mycket? Nja. MÃ¥ttligt. Jag tycker själv att jag den senaste mÃ¥naden tränat rätt bra vad gäller mängd, intensitet och variation enligt min träningslogg pÃ¥ Funbeat. Stressar jag för mycket? Nja. Eller kanske. Men det är kul saker som jag vill göra även om det den sista mÃ¥naden varit en del ofrivillig reaktiv stress ocksÃ¥. Irritationsmoment snarare än för mycket att göra. Är det vÃ¥rtrötthet? Nja. Borde inte den ha kommit tidigare? Är jag fysiskt trött? Jag vet faktiskt inte. Jag har svÃ¥rt att bedöma sÃ¥dant. Jag orkar ju att träna – men tränar jag med samma förmÃ¥ga som förut? SvÃ¥rt att säga.

Även om det precis varit helg och jag rätt så nyss hade semester, så längtar jag efter lite mer ledighet. Skönt att den kommer redan till helgen. Jag ska bara ha lite roligt på jobbet först.