Det blev en lunchtur snarare än morgonpass – men jag stack i alla fall ut pÃ¥ min fjälltur, perfekt ackompanjerat med vindlätt duggregn och en snygg grÃ¥skala. Det blev dryga milen i mysjoggstempo med diverse stopp för att beundra livet. Det är fint med egentid. Och att verkligen ta sig tid för det utan att stressa till nästa grej. Och nästa.

Lite nu och dÃ¥ sÃ¥ tänkte jag att jag mÃ¥ste skynda mig tillbaka och att jag därför mÃ¥ste springa lite snabbare. Men skynda tillbaka till vadÃ¥? Det är en utmaning att leva här och nu – istället för i nästa grej, nästa projekt och nästa tanke. Det är otroligt harmoniskt att bara vara nu och släppa alla tankar pÃ¥ vad som ska hända sen.