Världen gick inte under i helgen – men den gjorde det ikväll. SÃ¥ jag var rätt nöjd med min sista mÃ¥ltid som bestod av en Dagens pÃ¥ rosé och god sallad med melon, parmaskinka och ädelost pÃ¥ Vapiano. Sedan sÃ¥g vi Lars von Triers Melancholia. Det är ingen dejtfilm direkt.
Kirsten Dunst är en fantastisk skÃ¥despelare och hon kan verkligen fÃ¥ till den där mörka blicken. Grymt skÃ¥despeleri – men hennes rollkaraktär var mycket, mycket knepig. PÃ¥ det stora hela handlar filmen om att världen gÃ¥r under. EfterÃ¥t gick jag hem och mÃ¥dde alldeles illa – jag satt pÃ¥ en av de främre raderna och kände mig sjösjuk redan frÃ¥n start.
SÃ¥här i efterhand var Melancholia sevärd. För att balansera min omogna musiksmak gillar jag lite ”svÃ¥rare” typer av filmer även om Lars von Trier ofta gör det lite extra oförstÃ¥eligt pÃ¥ alla möjliga sätt. Vissa detaljer tyckte jag var onödiga och andra riktigt bra.
Sista måltiden
