Vilket galet kanonväder det har varit idag. Det är dagar som dessa jag önskar att jag blivit trädgÃ¥rdsmästare istället. Eller cykelbud. Fast de flesta andra dagar är jag mycket nöjd med att vara analytiker…
Efter jobbet träffade jag Ella pÃ¥ Yogayama. Vi tog ett yinpass för Eva E vilket var den yogalärare som intrododucerade mig till yin. Det var en lÃ¥ng och lite dÃ¥sig klass med bÃ¥de fysiska och avslappnande positioner. Evas ”yin practice” har stort fokus pÃ¥ här och nu och man hÃ¥ller positionerna mycket länge. Yin är nog den yogaform (egentligen är det inte en yogaform) som har mest mental pÃ¥verkan pÃ¥ mig – och särskilt Evas klass. Jag är inte hejdlöst förälskad i den, snarare fascinerad. Jag gick därifrÃ¥n nöjd sÃ¥ jag antar att jag gillar det?
Fast det finns en grej med yoga som jag tycker är lite knäppt. Varför är det sÃ¥ dyrt? Varför kostar drop in-klasserna 200 kronor och ett mÃ¥nadskort lÃ¥ngt över tusenlappen? Och varför kostar ett yogaretreat pÃ¥ en helg 6000 spänn? Det verkar som om det finns en priskultur kring yoga som är dyr – trots att yoga i sig inte är särskilt glammigt utan mer ”earthy”?
