Vilket galet kanonväder det har varit idag. Det är dagar som dessa jag önskar att jag blivit trädgårdsmästare istället. Eller cykelbud. Fast de flesta andra dagar är jag mycket nöjd med att vara analytiker…

Efter jobbet träffade jag Ella på Yogayama. Vi tog ett yinpass för Eva E vilket var den yogalärare som intrododucerade mig till yin. Det var en lång och lite dåsig klass med både fysiska och avslappnande positioner. Evas ”yin practice” har stort fokus på här och nu och man håller positionerna mycket länge. Yin är nog den yogaform (egentligen är det inte en yogaform) som har mest mental påverkan på mig – och särskilt Evas klass. Jag är inte hejdlöst förälskad i den, snarare fascinerad. Jag gick därifrån nöjd så jag antar att jag gillar det?

Fast det finns en grej med yoga som jag tycker är lite knäppt. Varför är det så dyrt? Varför kostar drop in-klasserna 200 kronor och ett månadskort långt över tusenlappen? Och varför kostar ett yogaretreat på en helg 6000 spänn? Det verkar som om det finns en priskultur kring yoga som är dyr – trots att yoga i sig inte är särskilt glammigt utan mer ”earthy”?