Inför varje säsong som bjuder på något särskilt (och de gör de ju allihopa, eller hur!) brukar jag skriva en lista på allt det där jag vill göra. Ofta när jag har en ledig dag framför mig och all tid i världen att göra vad jag vill – brukar det stå still i huvudet och jag har glömt bort vad det var jag ville göra egentligen. Ännu oftare händer det att jag ska föreslå ett café eller restaurang som jag gillar – och inte kommer på en enda. Det som inte finns på en lista finns sällan heller i mitt huvud.

Den här sommarens lista är inte påbörjad än, men jag vet att jag vill springa den där blå vandringsleden i Waxholm, Lynga i Halmstad, slingan där Laholmsloppet går,  några bitar av Sörmlands-, Hallands- och Skåneleden, kanske kombinera en löp- och fikautflykt till Taxinge och så löpning på en massa andra ställen runt om i Sverige där jag råkar befinna mig.

Jag vill göra mer än att springa också såklart. Umgås mer med vänner över ett glas rosé under ljumma sommarkvällar, grilla på engångsgrill (och sedan slänga den i soptunna!) vilket jag faktiskt aldrig gjort, och sådant där. God mat och goda viner i all ära, det finns ändå inte något som i tanken slår sommarlöpning. Det är något speciellt med det. Den där ljumma luften, kvällarna som aldrig blir mörka och doften av nyregnad asfalt eller soltorra barr. Magiskt.

Sommaren 2009 var en bra löparsommar. Jag sprang lite varstans. I Tylösand och Miami till exempel.