Tidigt imorse gick planet från Boston. Vi tog taxi från hotellet redan klockan 03.20. På Logan Airport stod vi i en evighetslång kö men klockan 4 small det till och morgonskiftet gick på. Då blev det full fart och vi kunde äntligen checka in, bli kroppsscannade och köpa en Starbuckslatte.

Vi hade gott om benutrymme till Miami och sov hela flighten dit. Miamis flygplats är tristare än jag minns den och vi åt halvgråa skramlade ägg som serverades av trötta människor. Men det gjorde inget – vi skulle ju till Karibien! Vi, och en massa amerikanska honeymooners, visade det sig. På mindre än ett hej fick vi reda på att de gift sig i söndags, var från Kalifornien, hur lång killen var och att han var brandman…

Ju längre från Miami vi flög – desto mer turkost blev vattnet. Till slut landade vi – på ön St Lucia som ligger ute vid Bahamas och Martinique ungefär. 27 grader och strålande sol slog emot oss när vi gick ut från planet och 90 minuters transfer med guide upp och ner för serpentinvägar i regnskogen väntade oss. Vi fick tack vare det se mer än halva ön – och har bara turistattraktionerna kvar! På St Lucia odlas mycket bananer och här finns mer än 42 sorters mango. Det ni! Synd att jag inte gillar mango.

Vi bor i en fantastisk liten stuga på en brant sluttning ner mot havet. Vi duschar utomhus till kvittrande fåglar, landar i hängmattan som vätter mot havet och ser solnedgången från gungstolarna på altanen. Vi har bara varit här i några timmar men jag kan redan säga att vi har det bra. Snart ska vi stupa i säng – synd bara på alla blomsterdekorationer som pryder överkast, handdukar och toalettrullen. Det är så synd att förstöra något som är så fint.