Tidigt imorse gick planet från Boston. Vi tog taxi från hotellet redan klockan 03.20. På Logan Airport stod vi i en evighetslång kö men klockan 4 small det till och morgonskiftet gick på. Då blev det full fart och vi kunde äntligen checka in, bli kroppsscannade och köpa en Starbuckslatte.
Vi hade gott om benutrymme till Miami och sov hela flighten dit. Miamis flygplats är tristare än jag minns den och vi Ã¥t halvgrÃ¥a skramlade ägg som serverades av trötta människor. Men det gjorde inget – vi skulle ju till Karibien! Vi, och en massa amerikanska honeymooners, visade det sig. PÃ¥ mindre än ett hej fick vi reda pÃ¥ att de gift sig i söndags, var frÃ¥n Kalifornien, hur lÃ¥ng killen var och att han var brandman…
Ju längre frÃ¥n Miami vi flög – desto mer turkost blev vattnet. Till slut landade vi – pÃ¥ ön St Lucia som ligger ute vid Bahamas och Martinique ungefär. 27 grader och strÃ¥lande sol slog emot oss när vi gick ut frÃ¥n planet och 90 minuters transfer med guide upp och ner för serpentinvägar i regnskogen väntade oss. Vi fick tack vare det se mer än halva ön – och har bara turistattraktionerna kvar! PÃ¥ St Lucia odlas mycket bananer och här finns mer än 42 sorters mango. Det ni! Synd att jag inte gillar mango.
Vi bor i en fantastisk liten stuga pÃ¥ en brant sluttning ner mot havet. Vi duschar utomhus till kvittrande fÃ¥glar, landar i hängmattan som vätter mot havet och ser solnedgÃ¥ngen frÃ¥n gungstolarna pÃ¥ altanen. Vi har bara varit här i nÃ¥gra timmar men jag kan redan säga att vi har det bra. Snart ska vi stupa i säng – synd bara pÃ¥ alla blomsterdekorationer som pryder överkast, handdukar och toalettrullen. Det är sÃ¥ synd att förstöra nÃ¥got som är sÃ¥ fint.
