Halvmaran i Prag blev en grön och varm historia. Adidas står som sponsor och de gröna Adidaströjorna slog ut den vanliga vita färgen som annars slingrar sig som en orm längs med tävlingsbanorna. På fötterna var det gröna Adidasskor vart jag än såg. Även på Grabbens fötter – fast han sprang i rekordmodellen jag inte såg på någon annan.

Sjukt varmt var det också. Jag och mitt resesällskap – mormor – var ute på stan redan före 10 och då var det mest disigt – men när klockan blev tidig lunch var det t-shirtväder och mitt under loppet kändes det riktigt varmt och såhär efter en heldag kan jag konstaterat att jag fått en ful bränna efter halslinningen. Det är samma visa varje vår…

Medan löparna grejade med allt som ska grejas med inför starten vandrade vi runt i Prag. Sedan såg vi starten, donerade pengar så att även funktionshindrade barn kunde få känna på stämningen runt banan med hjälp av ledsagare och så stack vi iväg till 20-kilometerspasseringen. Där spanade vi in täten igen och inte långt efter kom Grabben. Eller ja, allting är ju relativt.

Medan människor fortsatte att springa sina kilometrar satte jag och mormor oss på en mysig uteservering nedanför Karlsbron. Vi drack öl(!) och jag åt märkliga ”sweet dumplings” som var rätt goda med plommon och jordgubbar – trots att det stod att de skulle vara fyllda med ”smoked meat” på menyn. Sedan kom Grabben och slog sig ner med en fin tid på 1.24 i benen. Han hade joggat hem till hotellet, duschat och sedan powerwalkat tillbaks till där vi var. Ingen rast och ingen ro.

Efter att ha suttit på den där uteserveringen i 2 timmar och jag bränt mig ännu lite mer i halslinningen fortsatte vi vår sightseeing. Jag gillar Prag. Det är en kontrastrik stad. Europeisk men amerikansk liksom. Gammal men ny, smutsig men ren.