Det fick bli en öl när vi kom fram ändå. Fastän jag inte gillar det. Men är man i ett ölland som Prag så är man. Fast jag blev däremot förvånad när ”haket” vi åt middag på serverade thaimat och steaks. Till förrätt hade de libanesiska smårätter. En annorlunda blandning.

Den första jag mötte på hotellet var Magdalena som jag liksom känner utan att ha träffat. Detsamma är det med Coyntha som bor på samma hotell. Och så SvD-Petra förstås, fast henne känner jag ju ”på riktigt”. Det känns lite konstigt att alla andra ska springa – men inte jag. Jag får väl öva på öldrickandet istället.