Jag och Grabben sprang intervaller tillsammans med ett dussin andra personer på Balance ikväll. Det var en lång orienterare som höll i passet och det var snabba korta intervaller vi skulle springa. Mentalt var det jättelätt. Fysiskt var det ganska lätt också eftersom jag fegade lite på hastigheten. Jag är lite osäker på min kapacitet men borde veta med mig att 1-minutrare är så korta att det går att springa snabbare än jag tror.
Vi sprang 8 st 35-sekundrare med 25 sekunders vila, 7 st 45-sekundrare med 30 sekunders vila och till sist 6 st 1-minutrare med 30 sekunders vila. Tanken var att vi skulle hålla samma hastighet på alla intervaller. Rätt rejält mycket enklare än de 2 pyramidpassen jag tidigare har varit på.
Instruktören hälsade snällt på mig innan klassen. Sedan undrade han hur det gick vid ett annat tillfälle också. Alla andra stämde han av med relativt ofta – frågade hur det gick och hur det kändes. På en Running Clubklass är vi typ 14 pers och passet är en timma lång – det finns tid att ägna alla rätt mycket tid under en klass. Snacka om att känslan av ignorans var total.
Antingen skilde jag mig från de andra genom att se riktigt otrevlig ut. Eller så sprang jag helt enkelt för långsamt. Jag har varit med om den där totalignoransen en gång tidigare – då sprang jag i en grupp ledd av Malin Ewerlöf Krepp och hon ägnade mig inte ett enda ord. Den gruppen var på runt 10 pers och jag fick bra pepp av de snabba löparna Jessica och Åsa med sub40-kapacitet. Av Malin fick jag inte ett enda tips, inte ett enda påhejande ord. Snacka om att känna sig ännu sämre än vad man redan är!
Det som räddade mig från att känna mig så dålig att jag aldrig skulle ta ett enda löpsteg igen är att jag uppenbarligen saknar den gen som jämför mig med alla andra. Men det hindrar mig inte från att bli irriterad när jag känner mig orättvist behandlad för att jag springer långsamt. Och jag gråter en tår för alla andra som mår dåligt av att jämföra sig med alla andra och alltid känna sig sämre – och som på grund av det tappar både löp- och träningsglädje!
Den där orienterarsnubben på Balance står inte särskilt högt i kurs i mina ögon. Om jag hamnar på en av hans klasser igen kommer jag att gå därifrån.
