Solen går upp hur tidigt som helst nuförtiden – och idag gick jag upp med den. Envisades med att skippa underställströjan och klädde på mig med funktionslinne, långärmad funktionst-shirt, vindtät lätt fodrad löparjacka och ett par löpartights. På händerna ett par löparvantar och på huvudet en bandana.

Jag hade en tanke om att springa en 2-milsrunda men tog mitt förnuft till fånga och siktade in mig på 12 km istället. Jag är lite orolig över min hälsena och bör hålla mig i kragen!

Vinden var kall men solen varm. Jag sprang en bit på Valhallavägen innan jag tog asfaltsvägen över Gärdet ut mot Djurgårdskanalen. Längst där ute på Djurgården var det nästan vindstilla och det var varmt och skönt. Jag spanade in en klipphäll som skulle vara perfekt för picknick någon gång och trängdes på gångstigen med några änder.

På andra sidan Djurgården, den som vätter mot Nacka, blåste vinden kraftigare. Jag hejade på en Finlandsfärja som precis lade ut från kaj och irrade som vanligt lite halvt vilse där borta vid Prins Eugenes ställe. Att jag aldrig lär mig…

Sedan vet jag inte vad som hände innan jag nådde Skansen. Det tuffade nog mest bara på. Vid Skansen var gatorna sopade och det kändes som vår på riktigt. Knastret under skorna kom tillbaka när jag sprang över Djurgårdsbron och nu hade klockan blivit 8. Överallt såg jag löpare och powerwalkare. Stockholm harde vaknat!