Träningsglädje

Ni som trodde att vintern var över kan tänka om. Det är fortfarande januari, vi har inte ens haft sportlov än och amerikanska meterologer tror på fler köldknäppar. Men misströsta ej! Jag har 2 jackor från Columbia Sportswear att tävla ut, en herr (Shimmer me timber) i storlek Large och en dam (Heli-Honey) i storlek Small!

Båda jackorna har många bra features men det finns en teknologi som båda jackorna har. Vilken är det?

Skicka svaret till traningsgladje at gmail.com senast fredag 4 februari! Skriv också vilken av jackorna du vill vinna! Obs! Damjackan finns bara i S och herrjackan finns bara i L. Man kan givetvis välja att vinna en jacka åt sin syster/bror/partner eller vad det nu kan vara.

Shimmer me timber:

Heli Honey:

Igår var för övrigt en crazy day. Jag glömde bort att jag hade min bil ståendes på gatan och att jag borde betala för den. Någon gång på eftermiddagen när jag var ute med 2 fyrbentingar såg jag ett gäng lapplisor på gatan bredvid och tänkte några väl valda svordomar. Jag gick inte förbi min bil på hela kvällen. Ville inte se p-boten på rutan! Försökte istället tänka positivt att om nu p-boten var på 700 spänn så kunde jag se det som bara drygt 500 spänn eftersom jag inte betalat parkeringsavgiften och därför hade tjänat in ungefär 120. Och om jag inte betalade dagen efter heller utan lät p-boten sitta på rutan så kanske jag kunde ”tjäna” 120 kronor till.

Snart glömde jag bort den där boten. Men då hände nästa galna grej. Jag gick förbi The Art of Living på Karlavägen och såg en häst i skyltfönstret. Undrade vad man skulle göra med en sådan i lägenheten men såg att det satt en lampskärm på hästhuvudet. Vem köper något sådant? Bredvid den stora hästen satt en hare – också den med en lampskärm på huvudet. En hare kräver i alla fall inte lika mycket plats…

Alldeles nu precis var jag ute och kollade till min bil. Och vet ni vad – det satt ingen p-bot på rutan! Hur gick det här till? Hur kunde p-lisorna missa min bil? Det är nästan så att jag tror att någon har snott boten!

Jag gick till Yogayama efter att ha varit på Sportlife igår. Jag kunde inte missa en yinpractice i uppvärmt rum! Nu var inte rummet så värst uppvärmt för det var inte den ordinarie yoginin som hade klassen och vikarien gillade nog inte så mycket värme men det var en riktigt bra practice ändå.

Det känns som att jag behöver yinträning som ett komplement till all ”muskelträning” jag gör – oavsett om det är löpning eller annan yoga. Yin fokuserar inte alls på musklerna utan på bindväv och ligament och det är därför man håller positionerna så länge. En av positionerna gör dig till och med odödlig! Om du håller den i 10 minuter och gör den varje dag under ett år. Gör man den en gång i veckan får man aldrig rynkor. Eller hur det nu var…

Gårdagskvällens bästa position var just den jag nämnde ovan. Den värsta var happy baby pose. Att hålla den i 5 minuter är en mardröm. Det känns som om mina höfter trycks ihop och långsamt mals till sand. Yin handlar också om att bemästra obehagligheter (läs: smärta) och jag tror att det är min (relativt korta) utövning av yin som lärt mig att det som gör ont gör mindre ont när man andas. Även det som är jobbigt.

Jag vet att jag låter helt yinfrälst och ja det är jag nog! Man får veta en massa bra, lärorika och kloka saker under en yinyogapractice. Det är bara så synd att jag glömmer dem på en gång. Man kanske skulle liveblogga ändå…