Jag gick till Yogayama efter att ha varit på Sportlife igår. Jag kunde inte missa en yinpractice i uppvärmt rum! Nu var inte rummet så värst uppvärmt för det var inte den ordinarie yoginin som hade klassen och vikarien gillade nog inte så mycket värme men det var en riktigt bra practice ändå.

Det känns som att jag behöver yinträning som ett komplement till all ”muskelträning” jag gör – oavsett om det är löpning eller annan yoga. Yin fokuserar inte alls pÃ¥ musklerna utan pÃ¥ bindväv och ligament och det är därför man hÃ¥ller positionerna sÃ¥ länge. En av positionerna gör dig till och med odödlig! Om du hÃ¥ller den i 10 minuter och gör den varje dag under ett Ã¥r. Gör man den en gÃ¥ng i veckan fÃ¥r man aldrig rynkor. Eller hur det nu var…

Gårdagskvällens bästa position var just den jag nämnde ovan. Den värsta var happy baby pose. Att hålla den i 5 minuter är en mardröm. Det känns som om mina höfter trycks ihop och långsamt mals till sand. Yin handlar också om att bemästra obehagligheter (läs: smärta) och jag tror att det är min (relativt korta) utövning av yin som lärt mig att det som gör ont gör mindre ont när man andas. Även det som är jobbigt.

Jag vet att jag lÃ¥ter helt yinfrälst och ja det är jag nog! Man fÃ¥r veta en massa bra, lärorika och kloka saker under en yinyogapractice. Det är bara sÃ¥ synd att jag glömmer dem pÃ¥ en gÃ¥ng. Man kanske skulle liveblogga ändÃ¥…