Medan andra åt sen söndagsfrukost angjorde jag Halmstad Central. Den lilla stationsbyggnaden heter stolt så. Resan ner kunde gått i stora deppens tecken men jag såg på otaliga avsnitt av Mad Men och tittade aldrig ut genom fönstret. Det var först när vi bytte tåg som jag märkte hur grått allt var. Det regnade. I Halmstad låg det isrinkar på åkrarna och gatorna var en blandad sörja av is och vatten. Det mesta skiftade i grått. Jippikayey.

Jag brukar svära mig tokig över gråskitvårväder men idag orkade jag inte med det. Jag hade viktigare känslor att fylla kroppen med. Den där känslan av ledighet till exempel. Av att vara en lattemamma utan barn att ta hand om. Av att vara arbetssökande utan jobb jag måste söka. En konstig känsla jag aldrig riktigt stött på förut – så nu påminner jag mig om den hela tiden. Men jag slår vad om att jag tröttnar inom kort.

Morgondagens aktivitetskalender består av superlång PW, lite yoga, lite TRX, lite Zumba och lite spinning. Vad mer ska man hitta på när man är ledig?