Jag satte på 55 minuters yoga på YouTube – jag tyckte det lät bra och verkade vettigt. Men efter 20 minuter började jag fokusera på dammtussarna jag hittade på golvet. Det låg väldigt mycket sådana under soffan! Och var inte på rösten på YouTube-klippet sådär jobbigt tröttsamt? Och vad hade instruktören på sig egentligen? Fokus förflyttades långsamt från att vara här och nu och i positionen till allt annat. Sedan ringde telefonen och då var det kört.

Lärdom: för mig funkar det bara med korta yogasekvenser här hemma. De långa, sköna passen gör jag helst någon annanstans.

Nu har jag hoppat i löpartightsen och dragit på stövlarna. Jag och Grabben firar lillördag med middag ute och jag äger äntligen ett par höga stövlar men inte ett enda par tigths. Inte behöver jag några heller. Mina Niketights är helt svarta och helt släta – loggan på höften avslöjar sig bara när man fotar med blixt. Fast på bilden nedan gömmer jag den med handen. De röda ögonen matchar jag för övrigt med rött nagellack och knallröd klocka.