Jag satte pÃ¥ 55 minuters yoga pÃ¥ YouTube – jag tyckte det lät bra och verkade vettigt. Men efter 20 minuter började jag fokusera pÃ¥ dammtussarna jag hittade pÃ¥ golvet. Det lÃ¥g väldigt mycket sÃ¥dana under soffan! Och var inte pÃ¥ rösten pÃ¥ YouTube-klippet sÃ¥där jobbigt tröttsamt? Och vad hade instruktören pÃ¥ sig egentligen? Fokus förflyttades lÃ¥ngsamt frÃ¥n att vara här och nu och i positionen till allt annat. Sedan ringde telefonen och dÃ¥ var det kört.
Lärdom: för mig funkar det bara med korta yogasekvenser här hemma. De långa, sköna passen gör jag helst någon annanstans.
Nu har jag hoppat i löpartightsen och dragit pÃ¥ stövlarna. Jag och Grabben firar lillördag med middag ute och jag äger äntligen ett par höga stövlar men inte ett enda par tigths. Inte behöver jag nÃ¥gra heller. Mina Niketights är helt svarta och helt släta – loggan pÃ¥ höften avslöjar sig bara när man fotar med blixt. Fast pÃ¥ bilden nedan gömmer jag den med handen. De röda ögonen matchar jag för övrigt med rött nagellack och knallröd klocka.
