I måndags kväll fikade jag med fina träningsbloggare. Vi pratade om allt mellan himmel och jord – men också om det där med kostbalans. Sofy har anammat förhållningssättet ”Eat food. Not too much. Mostly plants” för att skapa balans och Ulrika nämnde att ett sätt att äta balanserat är att tillåta onyttigheter när man är med andra, men undvika dem när man är själv. Det betyder alltså att en bulle till fikat med bästa vännen är okej – men inte frosseri i tv-soffan i sin ensamhet.

Det finns bra poänger med båda sätten – men det där sista har jag tänkt på lite mer. Och framförallt har jag gått och grunnat på det där med balans. Det verkar ju vara utmaningen för alla! Och kanske är det lite svårare för de som inte är överviktiga?

Är man överviktig är det i teorin enklare. Då ska man ju inte äta onyttigt. Punkt slut. Balansen ligger i obalansen och i ett underskott. Men är man normalviktig är balansen inte definierad.

Parallellt tänker jag på Ellas inlägg om när man får vara nöjd. Och jag tänker att det är lite tjatigt att tänka kilon hit och kilon dit hela tiden. Och att vi ödslar en enorm tankekraft på just detta! Vi skulle kunna lägga den på så otroligt mycket bättre saker. Vikt bord vi egentligen bara ödsla tankeenergi på om den begränsar oss och om den gör oss ohälsosam.

Jag är rätt så nöjd, det är jag vill förändra är egentligen finlir. Men jag tror jag ska ändra enheterna på måttstocken. Skita i vikt och fokusera på något annat. Det är inte vågen som säger hur jag ser ut i slutändan. Fettprocenten ger en mycket bättre bild av hur jag mår på insidan och självkänslan syns på utsidan. Sedan hjälper det ju såklart att känna sig nöjd med kläder, frisyr och allt det där lullet också så att det blir en bra helhet.

Det jag vill ha sagt står egentligen inte i min text utan det står skrivet mellan raderna. Men rent krasst menar jag att:

• balans i praktiken är kanske lite svårare när man inte har som mål att gå ner i vikt
• rent krasst är det rätt onödigt att ödsla energi på vikt när vikten inte är en begränsning i livet
• hur jag mår på insidan står inte skrivet på vågen
• hur jag mår på utsidan står inte heller skrivet på vågen

Slutsatsen är att jag skiter i vad jag väger. Den insikten har grott hos mig de senaste veckorna. Jag dansar och ler inombords trots skadeproblem. Kanske är yogan en helt fantastiskt sätt att komma till ro på insidan! Inre harmoni  återspeglas i yttre skönhet. Det finns viktigare saker för mig i livet än att väga en siffra. Jag är ute efter känslor och upplevelser, inte en jämförelse med alla andra om hur jag ser ut.