Det går bra för Thea. Det går väl sådär för mig. Missade gårdagens nollekvation med 200 kalorier. Hade räknat med att jag skulle röra mig lite mer på kvällen men så flög jag till Stockholm och åkte direkt till kiropraktorn istället. Kiropraktorbesöket var extremt behövligt – men det försvann lite planerad träningstid. Och jag åt en lite för stor lunch. 1500 kcal ut och 1700 kcal in blir ett överskott på 200. Inget att haka upp sig på egentligen – om det inte var så att jag hade en utmaning att tänka på…

Idag inser jag att jag inte kommer att nå särskilt högt vad gäller träningen. Hur fanken ska jag göra då, har jag undrat. Men så kom jag på det. Äta lite mindre såklart.

När jag äter lite mindre (läs: mycket mindre) verkar det inte vara så noga vad jag äter. Jag går ner i alla fall. Men så fort jag äter lite mer så är det mer noga att det jag äter faktiskt är rätt för min kropp. Därför går jag ner i vikt på semestrar (t.ex. 6-veckorssemestern i Thailand för några år sedan – är det någon av er som hängt med sedan dess?) eller när jag bott utomlands och inte lagat en enda måltid själv.

Vad vill jag ha sagt med ovan? Jo, att jag har ätit en 9-bitars sushi till lunch och det var hur gott som helst. Och jag får nog betrakta det som bra mat i sammanhanget trots det vita riset (dietister/kostrådgivare/nutritionister – kommentera gärna vad ni tycker om sushi, vore intressant att veta!). Det funkar dessutom bra som mat en dag då jag inte tränar särskilt högintensivt. Det funkar mindre bra då jag ska träna fullt ös på kvällen, som imorgon. Då behöver jag mer energi. Men då gör jag också av med mer energi. Plus minus noll.