Jag åt lunch med kollegorna idag. Naturdietbar med smak av choklad och apelsin och ekologiskt blåbärste som jag också fått från Friggs. Äppelkaksteet är min favorit men det stod hemma.

Medan kollegorna dukade upp till vad som såg ut som en indisk buffé med naanbröd, tikka masala och jag vet inte vad höll jag mig på min kant. De frågade om jag ville smaka men jag tackade obekymrat nej. Sedan pratade vi om mat. Vilken mat brukar vi laga hemma och nya maträtter att testa. Jag var med i samtalet men kände ingen akut längtan efter mat i munnen eller på tallriken framför mig. Det finns tid för det också – sen. För jag har bestämt mig. Och jag försökte förklara, men det gick inget vidare. Det är svårare att beskriva de abstrakta men tydliga känslor som formuleras inifrån än de som föds fram ur logik och tänkande genom ord.

Just nu är jag så fokuserad på detta projekt att det är extremt lätt att tacka nej till annat. Jag älskar Ben&Jerrys och stuvade makaroner men jag känner inget sug. Jag vet om att det är gott och det räcker. Kanske är det såhär ”normala” människor utan cravings känner typ jämt? Vilken härlig känsla i sådana fall!