Läser intressanta artiklar om löpning, fötter, skor och skador på Träningslära. Oerhört intressant, inte minst eftersom jag numer är ett levande frågetecken vad gäller mitt löpsteg, min löpning och eventuella skador.
Det som (alltid) är svårt men samtidigt oerhört viktigt, är det där med källkritik. När det gäller vad folk skriver om mat så vet jag vad som funkar för mig. Jag läser kolhydratinläggen i nyhetsmedia och sociala medier och är trygg i vad jag vet som funkar för mig. Men jag har inte samma trygghet vad gäller mina fötter och vad som är bäst för mig där. Precis som med kolhydraterna så finns det många skolor och många åsikter men i det här ämnet har jag svårt att avgöra vems åsikt som är bäst för mig.
Jag gillar inläggen på Träningslära. De är ibland långa men de är enkla att läsa och lätta att förstå. Men det i sig behöver ju verkligen inte betyda att författarna bakom sajten har rätt.
Om Träningslära har rätt så tycker jag att forskningen på området löparskor och skador verkligen är något att höja på ögonbrynen åt. Vi tror att vi vet allt men i slutändan kanske det visar sig att vi inte vet ett skit. Precis som med kostforskningen alltså. Jag vet – jag överdrev lite där, men det är så himla lustigt att vi lever i en sanning hur länge som helst för att sedan upptäcka att det inte alls stämde.
Hur som helst, Träningslära skriver att man i flera studier inte hittat något samband mellan BMI och skadefrekvens när det gäller löpning. Är du tjock – så ge dig därmed ut och spring! Jag misstänker att många av oss (ja sett till mitt BMI tillhör jag definitivt tjockgruppen) är rädda för att börja jogga för att vi tror att vi är för tjocka. Vilken fantastisk usel anledning till att sitta kvar i soffan!
Vi är många tjocka som springer och vi är många tjocka som mår otroligt bra av det. Visst finns det de tjocka som inte kan springa på grund av ont i knän eller fötter – men det finns många smala och vältränade som också får ont i knän och fötter. Sitt inte där och tro att du inte kan, det finns för mycket potential i dig för det. För att citera Felicitas: att våga är att förlora fotfästet för en stund, att inte våga är att förlora sig själv!
