Nu när jag (äntligen) har min cykel har en dörr till en massa äventyr öppnat sig. Jag måste påminna mig själv om att vara realistisk och ta det piano och kommer därför inte att cykla 17 mil nu i augusti för Ride och Hope (etappen mellan Sköve-Gbg). Inte heller deltar jag i M6 som pågår just nu och som verkar vara en kul grej som både Orka Mera och KarinTri kört. Det är ett 6-dagars motionslopp med dagsetapper som har namn som ”Hallänningen”, ”Skåningen”, ”Smålänningen” och som går genom olika landskap.

M6 får kanske bli nästa år – även om det låter otroligt att jag skulle ägna 6 semesterdagar åt att cykla lopp! Att cykla andra sträckor låter mer troligt. På min lista över önsketurer finns sträckan Stockholm-Bollnäs (30 mil), Halmstad-Stockholm (50 mil) och kanske till Åre (antal mil beror på var man startar) eller turer från Åre. Landskapen uppe i norr är grymt coola, även om det är skillnad på Norrland och Norrland. Åre ser inte mycket ut för världen om man jämför med vidderna i Lappland till exempel. Där uppe skulle jag vilja cykla!

Innan jag börjar med sådana där långgrejer ska jag debutera på sträckan Halmstad-Göteborg som jag tjatat om forever. Men jag känner ingen press – allt behöver faktiskt inte ske just nu. Däremot behöver jag lära mig hur man fixar punktering på en sådan här cykel. Jag har en extra slang men det hjälper jag inte när jag inte vet vad jag ska göra med den.

Cykeln står parkerad i gästrummet. När Grabben är borta dansar jag på bordet. (Grabben vill inte ha min snygga cykel i lägenheten…)