Jag hann ner till gymmet en sväng innan de stängde för den dagliga sommarsiestan. Satte mig pÃ¥ cykeln och trampade igÃ¥ng. Det känns som om jag bor pÃ¥ den cykeln nuförtiden. Jag hade hellre sprungit bort nÃ¥gra intervaller pÃ¥ löpbandet, eller ännu bättre – sprungit bort nÃ¥gra kilometrar utomhus. Men… man tar det man har. Eller sÃ¥ gÃ¥r man och hittar pÃ¥ en massa undanflykter. Och sÃ¥ gÃ¥r det Ã¥t fanders.
Jag vill inte Ã¥ka till fanders sÃ¥ jag försöker ändra min inställning. Att motionscykla är kul. Det är bra träning. Annars skulle väl aldrig Anja motionscykla sÃ¥ himla mycket. I reportaget där vi fick följa landslaget inför OS sÃ¥g vi henne cykla pÃ¥ balkongen i Monaco. Senast igÃ¥r cyklade hon pÃ¥ ett tidningsuppslag pÃ¥ Bosön (tror jag att det var). Jag har inget emot att cykla – men rumpan domnar bort efter ett tag och det är oskönt.
Jag lyssnade till Mia Thörnblom idag. Jag har aldrig fastnat för henne, men jag kan uppskatta vissa saker hon säger. Och känna igen mig i det. Som det där att man anpassar sig själv till andra för att vilja bli omtyckt. Jag försöker ändra de tankarna och tycker att jag har kommit lÃ¥ng väg. Jag gillar inte alla andra – sÃ¥ varför mÃ¥ste alla andra gilla mig? Däremot respekterar jag mÃ¥nga av de jag inte gillar och tycker inte att allt med de som jag inte gillar är pest och pina. Allt och alla är inte sÃ¥ svartvitt och framförallt är inte världen alltid sÃ¥ som jag ser den.
Linne: Nike. Sport-bh: Casall. Skor: Reebok.
