En gång är ingen gång. Två gånger är en vana. Eller hur är det man brukar säga? Förra året sprang jag och Grabben till stranden runt midnatt den dagen då natten är som kortast. I år promenerade vi längs med klipporna i Varberg (enbart för att Grabben var för lat för att springa). Jag vill göra det mesta av ljuset och hyllar gärna sommarsolståndet.

Klockan 22.30 var det fortfarande lika ljust som om det hade varit eftermiddag. Runt midnatt var det lite mörkt. Fast ändå ljust liksom.

Nu blir det mörkare igen. Och ja, jag ska villigt erkänna att jag ser fram emot hösten och vintern och glöggen och de tända ljusen och…. fast just det, först ska vi ha en riktigt bra sommar – eller hur! Väderprognosen ser ljus ut. Baksidan av min SvD är mörkröd med många solar!