Det märks rätt väl vem som är tävlingsmänniska och inte. Vissa basunerar ut det med stolthet, andra gömmer sig i förnekelsen. Går det att vara en ödmjuk tävlingsmänniska eller måste det alltid vara på bekostnad av sin omgivning. Var i ligger skillnaden?

Jag har tidigare skrivit om Petter Northug. Älskad och hatad för samma sak. Jämför honom med Kalla. I stort sett samma tävlingsinsikt – men det tar sig uttryck på två helt olika sätt.