Jag ville verkligen inte gå ut och springa ikväll. Men jag ville komma hem med känslan att ha sprungit. Jag ville öppna en flaska vin och jag ville göra det och känna mig nöjd med dagen. Med det inte sagt att jag känner tvång att alltid springa för att vara nöjd med en dag men om jag har planerat in ett löppass så är jag inte nöjd om jag är fullt frisk och har all tid i världen men ändå inte kommer ut och springer!

Det var bara det att det såg så jäkla kallt ut där utanför fönstret. Det såg så kallt ut att jag på ett barnsligt vis trodde att jag skulle frysa ihjäl om jag gick ut. Kan vi inte bara dricka vin, frågade jag Grabben. Han svarade med att vinet smakar bättre när man har sprungit och det var nog då jag bestämde mig. Jag skulle ut och springa!

Jag tog på mig mina trekvartstights trots kylan utanför dörren. Det är inte om benen jag fryser när det är kallt ute. Det är inombords! Kylan går liksom in i hjärtat och själen. Jag skyddade mig mot kölden med vinterunderställströja och vantar. När jag kom hem från 6.5 km inklusive en lång fartökning senare var jag så varm att jag dragit ner dragkedjan på både tröja och jacka och hade små små svettdroppar även ovanpå håret.

Jag frös således inte ihjäl. Nu ska jag se hur gott vinet smakar efter 6.5 km inklusive lång fartökning!