Strax efter det att damerna startat i London marathon stack jag ut på morgonjogg. Jag försöker se morgonjoggarna som lite lagom väckning för kroppen och vill inte pressa den så mycket utan mest lunka på i en långsam takt. Men… efter ett gäng minutrar känner man sig ju ganska pigg och morgontillståndet har lämnat benen.

Efter 2.5 km kommer en ordentlig backe, inte så lång men brant och den gillar jag att skutta uppför. Det gjorde jag imorse också, men förvånades av syreskulden som kom ifatt mig när jag väl var uppe. Herrejösses vad jobbigt det där var då, tänkte jag förvånat.

Under de sista 2 kilometrarna ökade jag tempot och precis innan min imaginära målgång spurtade jag på rätt rejält. Och förvånades över syreskulden då med. Det var inte så himla jobbigt när jag sprang, men när jag stannade gick andningen i övertempo.

När jag kom hem startade killarna i London marathon och det serverades frukost i sängen. Grabben sitter i sin Adidasoutfit och är nog inte ett dugg avis på marathonlöparna – men det beror mest på att det är ganska regnigt i London.

Lite senare idag ska jag åka mot Stockholm. Jag vet en rätt schysst slinga som jag skulle vilja springa som ligger på vägen men det kanske vore lite väl ambitiöst…