Det har gått sisådär med morgonträningen de senaste dagarna så jag var tacksam när jag vaknade rätt så tidigt helt av mig själv imorse. Solen strålade in genom fönstret och jag var inte sen med att dra på mig trekvartstightsen och bege mig ut. Kungsholmen runt väntade på mig och alla andra Stockholmare.

Det jag kan tycka är jobbigt med Stockholm är att man aldrig är ensam. Det är folk överallt typ hela tiden. Bortsett från diverse industriområden och i stort sett vilken gata som helst innan 6 på morgnarna. Promenadstråken vid Norr Mälarstrand och Karlberg vimlade med människor och hundar och det gicks och sprangs hejsan tvärsan. Visst är det skoj med folkfest i solen men med morgondruckna ögon och håret på ända vill inte jag springa på fler än nödvändigt. Därför satte jag på mig bubblan och stängde dörren till min egen värld och hade det rätt så gott där.

Vad jag ska göra med resten av dagen vet jag inte. Det mesta känns rätt så trist nu när våra planer blivit omkullkastade. Vi har försökt komma på något kul att göra nästa helg men det roligaste vi kan komma på är en spa-vistelse och det känns sådär. Tanken är mysig men när vi väl är där är det rätt ofta rätt så trist. Det känns som att många ställen kallar sig spa för att de har en bubbelpool, men att spendera 48 timmar i en bubbelpool är långtråkigt. There has got to be more to it than that! Och när jag skriver detta känner jag mig väldigt negativ. Sorry.