Ultraschmultran har utrustat mig med ett gäng nya böcker som jag har lånat. Jag har redan läst några sidor och hunnit fascinerats av hjärnan men även irriterat mig på författarens hållningssätt. Hon kan inte förstå hur man kan springa med freestyle. Det kan ju i och för sig inte jag heller.

Att springa med freestyle var jäkligt bökigt – den var ju så stor! Och var ni som jag och sprang med portabla cd-spelare och var tvungen att hålla handen stilla för att skivan inte skulle hoppa? Nä tacka vet jag minidisc-spelarna som kom lite senare och sedan MP3-spelarna med Ipoden som främsta produkten i ledet. Tack och lov för utveckling! Sedan är det väl upp till var och en om man vill springa med eller utan musik – själv gör jag både och beroende på syfte och mål och känsla just då.

Jag ska läsa böckerna med ett öppet sinne och inte irritera mig på personliga förhållningssätt och inte heller läsa raderna som den enda sanningen. Ämnet är oerhört intressant och jag tror det kommer bli fascinerande läsning!