Det händer rätt ofta att jag får mail om träningsmotivation. Hur hittar man den? Hur behåller man den? Varför finns den inte där trots att det egentligen är rätt enkelt? Just do it liksom.

Jag blir glad för de mailen. Jag försöker dela med mig av alla tips jag har men samtidigt vet jag att det är lättare att ge råd än att verkligen ta till sig dem. Been there done that. Och samtidigt som jag verkligen vill inspirera varenda kotte som finns erkänner jag villigt att min egen motivation inte är på topp. Jag har vid fler än ett tillfälle känt mig lite borttappad och planlös på gymmet den senaste tiden. Det har varken varit kul eller bra träning. Det har varit hattigt och rätt trist.

Vad gör man då? Man tänker om!

I mitt fall är det inte all träning som känts tråkig. Det är faktiskt bara träningen på gymmet. Jag har sprungit ett gäng sena kvällspass och jag har älskat det. Sprungit iväg som en människa och kommit hem som en annan.

Jag tycker inte att det är fel att motivationen sviktar ibland. För en person som tränar mycket kommer förmodligen motivationssvackorna som rätt välbehövlig vila och lusten återkommer mer eller mindre automatiskt efter ett tag. Om man sällan tränar blir det däremot ett problem.

För mig är variation är lösningen på rätt många av mina motivationsproblem. Känns det trist med löpning så testa spinning. Eller crossfit. Eller funktionell styrketräning. Eller spinning. Eller dans. Eller kettlebells. Eller yoga. Eller pilates. Eller simning. Eller testa nya redskap på gymmet. Eller testa nya intervallformer. Det finns hur mycket som helt att variera mellan!

Just nu känns det rätt tråkigt med egen träning på gymmet. Jag har också överdoserat på funktionell styrketräning. Så jag tyr mig till löpningen, och jag ser fram emot att se hur det är med spinningkänslan. Spinningglädjen.

För dagen har jag skrivit in 15 minuter styrka, 30 minuter crosstrainer och 30 minuter löpning på Funbeat. Styrkan bestod av maxtest på utfallssteg, armhävningar och planka. Jag gjorde 124 stycken noggranna utfallssteg – sedan ville inte baksida lår vara med längre. Det var inte jobbigt att ta steget framåt – det jobbiga var att putta upp och tillbaks kroppen till startläge igen…

Strax före midnatt gav jag mig ut på en nattrunda tillsammans med Grabben och plusgraderna i luften hade polerat snön på marken. Underlaget var halt och perfekt för mina X-talons. Det kändes som om jag flög fram över snöisen och det var grymt. Den känslan ska jag ta med mig när jag somnar!