Det blev after work i eftermiddags i form av spinning. Det var inget pass som går till historien men jag var nöjd med att bara få trycka på lite. Jag hade lite träningsvärk i benen sedan tidigare men inget som märktes under passet.

Av alla de träningsformer jag utövar är jag nog bäst på spinning och det är ju rätt så typiskt. Hur tävlar man i det liksom? Hur jämför man sig?

Jag vet att jag är bra i spinning men med det menar jag inte att jag är bättre än någon annan – jag är helt enkelt bäst i spinning i tävlan mot mig själv. Förstår ni hur jag menar?

Det finns ingen aktivitet där jag har så lätt för att pressa mig själv till sjukt höga nivåer. Där jag kan fortsätta köra på trots att benen är iskalla av mjölksyra. Där jag inte behöver särskilt mycket återhämtning för att kunna köra på igen. Där jag ler och trivs med en puls som tickar på i över 90% av max.

De där känslorna är svåra att bemästra i alla andra aktiviteter jag tar för mig. Jag har till exempel löptränat på samma motionärsnivå som de flesta andra motionärer i åratal men jag blir aldrig bättre. Jag ler inte alls när pulsen pyser över 90% och benen dör alltid före det att de blir kalla med mjölksyra. Då har jag för länge sedan havererat och ligger med maximalt expanderade lungor på marken.

Bild från november