Det var värst vilken respons det blev på mitt förra extremkorta inlägg. Det finns en stor chans att ni förväntar er för mycket för jag ska inte utannonsera att jag vunnit något pris, typ träningsbloggpris, eller så. Men mitt meddelande är viktigt ändå, för alla er där ute som faktiskt är något – trots att ni inte tror det. Atleter!

Nike har typ frälst mig. Och boostat mig. Och nu vill jag föra det vidare!

I onsdags berättade Sara från Nike om Nikefilosofin. Vi pratade om att vara löpare. När blir man det? När man springer såklart! Ändå vågar få kalla sig löpare. Varför? Jag tror att det ligger och darrar prestationer, tider och kilometrar i luften som blockerar och dumt nog nedvärderar – men man behöver inte vara bäst för att kalla sig löpare. Om du springer så är du löpare, punkt. Vad skulle du annars vara? En icke-löpare som springer? Det låter rätt ologiskt…

Sara berättade om hur Nike ser på sina kunder när de utvecklar sina produkter. Och vet ni vad, de ser sina kunder som atleter. Ja, allihopa! Det gäller både när de tar fram produkter som säljs på Stadium eller grejer som skickas direkt till landslaget. If you have a body you’re an athlete, enligt Nike. Men hur många av oss har tänkt den tanken själv? Jag har aldrig gjort det.

Jag kände mig rätt malplacerad i onsdags. På Niketräffen var vi ett gäng tjejer, och några killar. Jag hade inte stenkoll på var alla kom från men det var blandat med journalister, träningsbloggare och några andra bloggare. Vissa sprang ute med Malin och andra höll sig inomhus till löpbanden. De som sprang ute var i stort sett god för milen sub40. Och så var där jag, lite större och lite långsammare. Jag hängde med i uppvärmningen men halkade efter på intervallerna. Och jag hade 2 val: att känna mig totalt misslyckad och rätt värdelös (som vanligt jämför man ju sina sämsta sidor med någon annans bästa sidor och hänger envist och felaktigt upp hela livets känslostorm på det), eller att lyssna till vad Nike just sagt. If you have a body you’re an athlete – jag har också rätt att vara med. Jag har rätt att vara med utan att ens tveka. Jag är också löpare.

Min uppfattning är att det finns många som tror att de är för dåliga för att vara något. Som stirrar sig blind på sin egen klocka och jämför med andras. Stämmer de inte överrens så är man inte värd något. Inte värd sitt namn som löpare. Bullshit, säger jag. Våga lyft blicken och våga inse att du är något. Om du har en kropp, och du tränar – ja då är du en atlet.

Bild: Magnus Neideman/Scanpix