Det var Nike som stod för morgonens korta löppass imorse. Vi var ett gäng som samlats på gymmet Metropolis för att spana lite på den nya Lunareliteskon och kika lite extra på Malin Ewerlöf Krepp som skulle ta med oss ut på en liten löprunda med i Humlegårdsparken efteråt.
Sara på Nike berätta om filosofin bakom skon: att det är en lätt sko som funkar för vanliga ”motionärer” som springer, och att motionärer som springer också är löpare. En av de saker som motionärslöpare efterfrågar mest när det gäller skor är att de ska vara lätta – utan att för den sakens skull bli racingskor.
Lunareliten väger cirka 250 gram och jag ser fram emot att testa den på löpband. Vi sprang en sväng runt Humlegården och gruppen galopperade bort i snabba intervaller medan jag tog det lite lugnare. Skon är extremt skön på foten men jag vill gärna testa den lite mer innan jag ger den en ärlig och rättvis bedömning utifrån hur jag upplever den i löpningen. Men ja, den är grymt skön – och väldigt snygg!
Sara lockade mig med Nikeförälskelse när hon pratade utifrån vad Nike stod för. Att alla vi som springer är löpare lät rätt självklart. Att alla vi som tränar ses som atleter av Nike gav också en boost till träningsglädjen. Varför skulle det liksom inte vara så?