Nu lämnar vi orsa. Klockan är inte ens elva men vi har käkat frukost, haft packkaos och städat och åkt mer skidor. Jag har dessutom vurpat.
Party i Orsa
16 januari, 2010
Vi tog ett till pass på kvällen. Längdåkningen i Orsa är definitivt mysigast på kvällen. Då är man ensam i spåren tillsammans med kvällsbelysningen och fåtalet andra tappra själar.
Det blev runt en mils åkning där vi alla åkte samma spår men hamnade på olika ställen. Hallå skyltning? Men roligt var det ändå. Snön knorrade under stavtagen och skidorna klapprade mot spåren. Ja sådär som de liksom ska göra när frånskjutet är ordentligt…
När vi kom tillbaks till stugan var det fest. Sofy har nyss fyllt år och det bjöds på överraskningstårta och överraskningsskumpa och sedan kom vi lite gemensamt fram till att 2010 är vårt år.
Mera längdåkning i Orsa Grönklitt
16 januari, 2010
Några av skidentusiasterna i stugan är ute på 4-timmarspass. För egen del räckte det med 2.5 timmar. Efter det var energidepåerna slut och kroppen trött och frusen.
Det har gått bra att åka men det blir rätt trist när spåren bara går genom skog, skog och mer skog. Milspåret i Björnen i Åre är rena fröjden för ögat jämfört med nötarspåren här. Själva spårkvaliteten har dock varit toppen och de spår jag åkt var lättåkta både uppför och utför. Det verkar dock inte spela någon roll för som vanligt när jag åker längd har pulsen haft många halleluja moments. Inte konstigt att man blir trött av längdåkning, det fullkomligt äter ju energi!
Träningsmässigt var dagens pass riktigt bra men det var aldrig särskilt kul. Eftersom jag inte har något längdskidåkarmål, vilket jag i hemlighet är mycket tacksam för, så räcker det inte med att bara nöta, nöta, nöta. Jag vill ha lite utsikt för själens skull också…
This is as good as it gets
Erika odlar rimfrost
