För ett par dagar sedan samlades ett gäng och sprang Ã¥rets sista lÃ¥ngpass. Idag var det min tur. PÃ¥ egen hand. Jag sÃ¥g inte sÃ¥ mÃ¥nga förutom en man med gevär, ett par ryttare och nÃ¥gra längdskidÃ¥kare som harvade runt pÃ¥ golfbanan. Jag sÃ¥g ocksÃ¥ en längdskidÃ¥kare som sprang med sina skidor i händerna. SÃ¥ kan man ju ocksÃ¥ göra…

Jag har inte sprungit mer än runt 5 kilometer pÃ¥ hur länge som helst. ÄndÃ¥ lever tanken kvar att jag kan bränna av ett lÃ¥ngpass pÃ¥ ett par timmar bara sÃ¥där. Och det kan jag fortfarande. Idag sprang jag i 2 timmar. Men det är skillnad pÃ¥ att springa och att springa. Hade jag sprungit snabbt hade jag inte kunnat hÃ¥lla pÃ¥ sÃ¥ länge. Jag sprang lÃ¥ngsamt idag. Jag höll ett behagligt tempo eftersom jag skulle springa lÃ¥ngt – men ocksÃ¥ eftersom underlaget växlade mellan snö och isgata där ute i skogen. Med rätt tempo gÃ¥r allt. Prova sÃ¥ fÃ¥r du se!

Ibland var det lite för isigt sÃ¥ att jag bestämde mig för att gÃ¥ istället – men jag upptäckte snart att det faktiskt gick lättare att springa pÃ¥ isen. Springer man sÃ¥ har man aldrig foten i backen särskilt länge, och dÃ¥ hinner man aldrig heller halka!

Vintertights från Craft. Boxertrosor från Craft. Långa skidstrumpor från ett märke jag inte minns. Undertröja från Craft. Underställströja från Craft. Löparjacka från Casall. Mössa från Lundhags. Klocka från Polar.