Sociala medier, detta virrvarr till begrepp som förundrar vissa, skrämmer bort andra, förvirrar några stycken och älskas av en del. Ibland, när jag läser livsstilsbloggarna (ofta felaktigt instuvade i samma fack som modebloggarna) skrivna av vanliga tjejer något år över 20, tar jag på mig helikopterglasögonen och tittar på cirkusen utifrån. Det är vårkollektioner hit och PR-fester dit, inbjudningar till höger och tusentals foton på plutande munnar och skyhöga stövlar till vänster. Jag finner det mycket lustigt.
Samtidigt är jag en del av det på många sätt. Och jag förundras över vissas reaktioner när ett företag kontaktar dem i syfte att exponera sitt eget varumärke. I början blir man så glad över uppmärksamheten. Över att en liten människa som man själv upptäckts av det stora företaget. Efter ett tag blir man luttrad, tar av sig sitt naiva förkläde och inser sin egen storhet: kuggen som får hjulet att rulla. Man inser makten och förhoppningsvis sätter man sin egen standard.
Jag säljer mig inte billigt. Därför har jag valt att snart börja på en ny bana (samma blogg, i princip samma ställe men ändå inte) och därför tackar jag inte ja till allt som erbjuds – bara för att det erbjuds. Det största misstaget ett person som jobbar mot sociala medier i allmänhet och bloggare i synnerhet är att gå ut för brett. Erbjud inte mig samma sak som erbjuds till alla andra – det får mig som bloggare att känna mig som en i mängden. Ingen bloggare vill vara en i mängden. Bloggare är personer, inte företag, så behandla oss som personer. Bemöt oss som personer! Då är du ett steg närmre en given succé.
Samtidigt som personbloggarna exploderar startar fler och fler företag bloggar. Vissa lyckas bra. Andra lyckas mindre bra. Enligt mig är det sällan som en halvhjärtad blogg slår igenom. Det är all in som gäller. En blogg som skrivs med pliktskyldighet blir aldrig rolig. Vitsen med en blogg är att den ska skrivas med själ och kärlek. Då glöder texten och det fängslar läsarna.
Felicitass skriver klokt i sin blogg om dagens skandalnyhet och använder sig av frasen förtroende tar lång tid att bygga upp men ett ögonblick att rasera. Något som bloggare i regel lär sig efterhand allt eftersom man läxas upp av sina läsare. Får du grejer gratis: skriv det! Det är den mest gyllene regeln, ändå missas den gång på gång. Men det är också därför Engla tvingas skriva att hon faktiskt betalat för en produkt själv sist i sitt inlägg. Förtroendet är raserat. Ärlighet varar längst, särskilt i sociala medier.
Hur fasen kom jag in på detta? Kan bero på att jag bytte löppasset mot glögg (inte samma glögg som Björn Gustavsson dock…)
Allt jag har på mig på den här bilden har jag köpt själv. Däremot testar jag träningskläder från Craft och har fått välja ut mina favoritplagg från Casall. Testar livsmedel och ätbara prylar gör jag sällan. Många av de företag vars produkter jag tävlar ut kontaktar jag själv, men inte alla.
