Om jag ska vara helt ärlig sÃ¥ har jag funderat pÃ¥ att byta gymkedja eftersom jag numera jobbar i Göteborg. I den staden är det inte SATS som leder gymligan. Men efter ikväll pÃ¥mindes jag om det fina med SATS igen. Bra instruktörer och mÃ¥nga gym att välja bland. Jag kan träna pÃ¥ de olika anläggningarna i Göteborg, Halmstad och Stockholm – de städerna jag rör mig mest i. SATS finns pÃ¥ mÃ¥nga fler ställen varav otippade Sälen är ett av dem, men jag hade hellre sett att SATS fanns i Åre – dÃ¥ hade mitt liv varit träningskomplett.

Fram tills idag var SATS Kompassen det enda SATS-gym jag har tränat pÃ¥ i Göteborg. Det var för nÃ¥got Ã¥r sedan och det var total katastrof. Tänk er sunkiga SATS Fridhemsplan fast mycket värre. Nyblivna SATS Landala skulle därför bli intressant att besöka och när jag timmen innan klassen befann mig pÃ¥ Landalatorget för att leta upp ett café för en snabbfika med River var mina förhoppningar mycket lÃ¥gt ställda. Landala är inget kul ställe direkt. Men – SATS Landala imponerar. Snyggt gym, snygg inredning, fräscha omklädningsrum och kul detaljer i omklädningsrummet. Trivialt, kan tyckas men oändligt viktigt om du frÃ¥gar mig. Detaljerna gör helheten och att gÃ¥ och träna ska vara mer än bara svett och träningsvärk. Att gÃ¥ och träna ska vara en upplevelse. Det är sÃ¥ jag tror att man vinner fler kunder och fler kunder som vill komma tillbaka! Bikramyogastudion vid St Eriksplan i Stockholm är ett mycket bra exempel pÃ¥ detta.

Det var extra kul att besöka SATS Landala eftersom jag och River bokat in oss pÃ¥ en klass med blogginstruktören Magnus, som dessutom ska instruera pÃ¥ Nikekonventet efter nyÃ¥r vilket verkligen kan klassas som best of the best. Jag brukar läsa Magnus blogg inbland och tycker att han verkar en väldigt vettig person. Därför hade jag höga förväntningar pÃ¥ hans klass vilket inte är det lättaste att leva upp till…

Magnus har en tydlig tanke bakom sina klasser och varje pass är en del av en lÃ¥ngsiktig plan och periodiserad träning. Bra tänkt om man gÃ¥r pÃ¥ hans klasser regelbundet men av mindre betydelse för one shots som mig. Just idag var klassen uppbyggt pÃ¥ intervaller som varade i 4-5 minuter med 2-2.5 minuters vila. 5 stycken skulle vi köra, med siktet inställt pÃ¥ att komma upp i den puls som motsvarar mjölksyratröskel. Ett upplägg jag älskar men en nÃ¥got knepig uppgift för mig just idag. Jag har bokstavligt talat jämrat mig inombords för varje steg jag tagit. Min träningsvärk frÃ¥n i mÃ¥ndags är verkligen inte att leka med. Men att trampa runt blodet i benen hjälpte och träningsvärken gjorde visserligen resan lite jobbigare i benen, men inte för pulsen. Hjärtat gjorde sitt jobb och pulsen lÃ¥g pÃ¥ 87-89% av max under de sista 3 minutrarna av varje interval och sjönk sedan till 65% av max mellan intervallerna – precis som Magnus instruerade. Förutom efter sista intervallen. Sista intervallen var en märklig upplevelse som jag är glad för att rÃ¥ka ut för ibland. Pulsen lÃ¥g pÃ¥ 89% och benen kändes helt plötsligt superpigga. Inte ett uns träningsvärk eller trötthet, det var bara att pinna pÃ¥. Men sen – efter intervallen, sÃ¥ sjönk inte pulsen som förut. Den stannade envist kvar runt 72% under nedvarvningen och även under stretchen. Mycket märkligt!

Men jag funderade inte mer på det. Jag hade fullt sjå att hinna iväg för att träffa Grabben innan han sticker iväg till Thailand. Bara sådär. Vissa har det bra!

Och vad tyckte jag dÃ¥ om Magnus? Väldigt proffsig! Bra upplägg! Förtroendeingivande! Men… jag minns inte vilken musik han spelade? Det är varken bra eller dÃ¥ligt men det säger ändÃ¥ nÃ¥got. Å andra sidan minns jag bara en enda lÃ¥t (Safri Duo – Prelude) som min favoritinstruktör Pia brukar spela och dÃ¥ har jag ändÃ¥ varit pÃ¥ otroligt mÃ¥nga av hennes klasser…