Den morgonstreakutmaning som ska sysselsätta oss den kommande morgonen innefattar alla sorters träning. Huvudsaken är att man är ombytt till träningskläder, för i min och Coola Ks värld är det just den kvalifikationen som gör aktiviteten till träning. Vardagsmotion är en sak. Träning en annan. En promenad kan således vara både och men det är svettdropparna som gör skillnaden (och förutsättningen är att om man ska svettas så är man ombytt, vilket inte alltid är fallet i verkligheten. Man kan bli svettig av att bära matkassarna uppför trapporna också men det är under en begränsad tid så sådant räknar vi bort). Imorse blev det väldigt mycket svett. Och väldigt mycket regn på vägen till och från gymmet.

Jag hade spanat in en spinningklass på SATS Halmstad och gladde mig åt att den till och med var 90 minuter lång istället för de sedvanliga 55. Med bra musik och ett bra upplägg gick klassen rätt så bra men jag förundras över hur min kropp reagerar när jag spinningtränar. Jag kan bli riktigt trött under de tunga partierna och jobba mig upp till ett sådant flås att hela halsen öppnas – men återhämtningen går så grymt snabbt att jag snart är up and running igen och helt opåverkad av att jag kört så att svetten bokstavligen rinner under de senaste 45 minutrarna. Kanske är jag gjort för att leva mitt liv på en spinningcykel? I samband med förra årets 24-timmarsspinning så körde jag 13 timmar på en spinningcykel. Jag var aldrig trött och tom på energi, det enda som hindrade mig från att cykla mer var att jag fick ganska ont i rumpan…

Klädd för höstrusk i långa byxor med korta byxor under, vit löparjacka med träningst-shirt under.