Sista spikmattan från Stadium/SOC gick till…(visst hör ni trumvirvlarna?)… Monica i Kvidinge!

Jag har fått in många väldigt fina beskrivningar vad träningsglädje är. Men Monica beskrev träningsglädje på ett sätt som berörde mig lite extra, särskilt nu när jag varit sjuk och inte kunnat träna. Såhär låter vinnarformuleringen:

Att inte behöva sitta stilla, trots smärta och värkpilla. Lycka över att kunna vicka på mina tår, få igång pulsen när jag är uppe och går. Behöver ej vara så stort, träningsglädje är bara när nåt blir gjort.

Ibland tar vi vår hälsa för givet. Och ibland kastar vi bort den helt. Det som gör mig alldeles varm i hjärtat är när jag ser människor med svårigheter som är ute och rör på sig. Gamla eller överviktiga till exempel. Det behöver inte gå fort. Prestationen ligger i att komma ut. De tar hand om sig själva, sin kropp och sitt hjärta. Sådant är fint på ett alldeles särskilt sätt.